Nu börjar det...

I morse när jag och Jacob klev innanför dörrarna på dagis så tittade det fram ett litet glatt ansikte. Framför oss gick ett äldre barn som skulle upp en trappa och en bit längre in stod en liten flicka och kämpade för att se förbi denna kille. Hon pekade bestämt på Jacob och sken upp som en sol. När vi kom in så släppte hon inte honom med blicken utan pekade igenkännande. Så gulligt tänkte jag. De känner igen varandra.

När jag hämtade honom på dagis i eftermiddag så berättade en i personalen att samma flicka pussat på honom hela dagen. Gulligt. Så ja, nu börjar det... Vissa säger att det ska börjas i tid, men jag är skeptisk :)